[story]

kapitel 1

en märklig liten låda

Det är en gråmulen dag i den stora staden. Betonghusen tornar upp sig mot den regntunga himlen. Klockan är någonstans runt fem på eftermiddagen. Längst med den breda vägen sitter stadens slitna arbetsmyror fast i sina bilar och betraktar trötta handlarna ta in sina skyltar och stänga sina butiker för dagen.

Ur en taxi stiger en kostymklädd kvinna ut. Hon betalar taxichauffören och beger sig nedför gatan mot tunnelbanestationen några kvarter bort. Det är en bit att gå och inte särskilt behagligt i regnet, men hon har inte ro att sitta och vänta på att bilkön ska börja röra sig. Efter en lång affärsresa vill hon bara kom hem till familjen. Affärerna går bra. Queseriet, hennes företag, startade hon först som en liten ostbutik efter att ha arbetat på mjölkgårdar runtom i världen. Queseriet har gott rykte och kunderna är trogna. Sedan många år är företaget en väletablerad grossist och hon har numera ett par anställda som sköter butiken och leveranser. Ändå kan hon inte låta bli att tänka som hon ofta gjort på sistone, att det finns mer att göra. Vad vet hon förstås inte. Ett bilhorn väcker henne ur hennes tankar. Hon ser sig om och inser att hon har gått förbi tunnelbanestationen.

Hon ska just vända om och gå tillbaka när hon får syn på den märkligaste lilla butik. Inklämd mellan två ogästvänliga höghus står den tappert likt en enveten relik från en annan tid då staden var en by och bullrade mindre. Gatudammet har lagt sig som tjock grå hinna över de urmodiga små skyltfönstren och asfaltsrosorna slokar i gatstenen utanför. Butiken är som en finurlig gammal farbror. Fastän fasaden är sliten och de glada färgerna har bleknat, är det en charmfull liten lokal. Kvinnan kan inte låta bli att undra hur butiken kan gå runt i den stora staden. Vad säljer de? Hon går fram till skyltfönstret för att titta närmare. Då öppnas den lilla dörren. Den knarrar vänligt som för att säga välkommen in.

Bakom en disk, står en man i kofta och betraktar betänksamt den översta lådan i en konstig liten byrå. Kvinnan harklar sig. Mannen ser upp och ler.

– Nej men hej! Vi undrade just när du skulle titta förbi. Välkommen.

– Förlåt?

– Ja, vi väntade på dig förstår du. Jag och Leo här. Mannen gestikulerar mot ett litet tyglejon som sitter uppallad på en rad böcker med nosen i vad som förefaller vara räkenskaper.

Kvinnan tittar på tyglejonet som ler besvärat och nickar innan han vänder sig tillbaka mot böckerna. Hon hoppar till.

– Slå dig ned i fåtöljen där, mannen pekar mot en soffhörna som plötsligt uppenbarar sig i ett hörn. – Earl Grey med citron, inte sant?

– Ja, men hur kan du veta det? Kvinnan ser förundrat på mannen, som lutar sig ned bakom disken.

– Det spelar ingen roll just nu. Det viktiga är att du är här. Du förstår, du har kommit till en liten butik som skapar precis det du behöver, men nu går jag händelserna i förväg.

Mannen reser sig upp med två rykande koppar i handen. Han tar ut lådan från byrån och bär den under armen mot soffhörnan där de sätter sig.

– Vi måste ju först slå fast vem du är innan vi kan skapa det du behöver, eller hur? Nu ska vi se här, säger mannen och ställer byrålådan på bordet.

Kvinnan tittar ned i lådan. I botten är en stor svart cirkel med ordet START på.

– Berätta vad du tänkte när du gick ute på gatan. Alldeles innan du tittade in.

Kvinnan ser först villrådigt på mannen, men han betraktar henne uppmärksamt så hon tar ett djupt andetag och berättar sina tankar om företaget. Plötsligt märker hon att lådan börjar fyllas av märkligt bekanta föremål i liten skala; där är sävlige Person som företräder den lilla butiken Queseriet på Söder, miniatyrer av butiks-och restaurangkedjan hon har funderat på att öppna…

[/story]

[leofor]

– Hur ska man kunna styra ett land som har 258 sorters ost?, Leo såg på henne från sina räkneböcker.
Kvinnan undrade om tyglejonet förväntade sig ett svar. Det faktum att hon ens funderade på att svara ett gossedjur var i sig djupt oroväckande.

– Charles de Gaulle, svarade tyglejonet Leo själv och skakade på sitt luddiga lilla huvud åt hennes okunskap. – Du är inte ensam om att finna det svårt att förena ost och affärer.

Det låg något i vad tyglejonet sade. Han kastade en väska åt henne. Hon öppnade den och såg att den innehöll alla möjliga olika sorters ost.

– Vad ska jag göra med den här?

– Fundera på hur de passar ihop.

[/leofor]

[story]

kapitel 38b

24 timmar och 258 sorters ost

Tankarna surrade i kvinnans huvud. Hon funderade på den planerade butiks-och restaurangkedjan. Hon hade skissat på en förebild.

En källarlokal i Gamla Stan med mosaiktak och stengolv, där folk lunchade, tog ett glas vin efter jobbet eller avnjöt helgen i gott sällskap. Till sommaren, uteservering och picknickkorgar. Till hösten, fondue framför en varm brasa. Atmosfären skulle vara avspänd och samtidigt kännas internationellt gångbar. Ostprovning, catering och konferenser var ytterligare uppslag. Det var en önskedröm förstås.

En restaurang vars meny var baserad på ost, behövde av nödvändighet vara något alldeles extraordinärt. Det måste vara ostar bara Queseriet kunde erbjuda, smakupplevelser utöver det vanliga och därtill var en riktig sommelier ett måste. Vem var kunden? För det skulle bli dyrt och hon hade svårt att se sin bohem till granne lägga tusenlappar på en ostbricka. Hon hade inte själv lust att lägga så mycket pengar.

[/story]

[leofor]

– Klockan sju prick håller jag frukostmöte inför alla leksaker. Jag organiserar dem efter tillverkningsår och delar sedan ut en dagsordning som jag går igenom mycket noggrant med dem. Jag håller hårt på disciplinen.

Det tror jag är en kvalitet som särskilt mjukisdjuren uppskattar hos mig som ledare. Det handlar om att kunna ta ansvar och veta hur man motiverar sina underordnade. Vissa dagar har de kanske inte sovit särskilt gott och då brukar jag visa en mycket fin scen ur Dr No för dem. Du vet, den där affärsmännen matas till hajarna om de svarar otillfredsställande på tilltal. Punktlighet är viktigt också. Förut fick de som kom försent stå med en röd, trekantig hatt på huvudet och sjunga Marseljäsen, så numera kommer de flesta i tid. Det visade sig mycket effektivt.

[/leofor]

[story]

kapitel 1979

vilken ost?

Kvinnan satt i fåtöljen och sippade på sitt te medan hon tänkte på Person som företrädde den befintliga butiken och hur han någonsin skulle gå ihop med hennes ostrestauranger.

Det var inget större fel på Person. Han påminde kanske lite om keso till naturen, men han var en alltigenom sympatisk, något till åren kommen, man. Förvisso ingen finsmakare.

Beslutet att överlåta den dagliga skötseln för butiken på Person, hade hon tagit för flera år sedan, när det blev uppenbart att Queseriets grossistverksamhet, den huvudsakliga inkomstkällan, krävde hennes odelade uppmärksamhet. Detta hade i sin tur orsakat en splittring av företagets identitet och det var den hon nu bekymrade sig över. Medan grossistverksamheten Queseriet byggde på hennes goda rykte som kännare, hade butiken Queseriet, medelst den godmodige Persons öppenhjärtiga natur, förvandlats till en vedertagen institution som sörjde för södernbornas dagliga ostbehov. Lösningen hade fungerat utmärkt hittills, men hon kunde inte se folk vallfärda till en ostrestaurang med prästost som huvudentré. Samtidigt uppskattade folk Person. Han var… gemytlig. Var inte gemytlig precis hur hon ville att ostrestaurangen skulle kännas? Gemytlig. Fast inte bonnig.

[/story]

[leofor]

– Föreställ dig ett romerskt slagfält. Den ståtliga Legatus Leo blickar från sin magnifika svarta fux ut över sina imponerande legioner som står liksom tennsoldater i nitiskt raka led. Hans röda plym avtecknar sig mot den intet ont anande rodnande horisonten och varslar om det bloddrypande fältslag som komma skall och vars like världen aldrig förr skådat.

Legatus Leo fruktar dock intet. Hans briljanta stratagem är utverkat under mången vaken natt och han vet i sitt manliga bröst att han skall segra. Som hans goda vän Caesar uttryckte det “Veni, Vidi, Vici!”.

– Uppför kullen kommer de så, Morituri, de stackars dömda ovetande offren – kunderna!

Leo vände sig mot kvinnan, som bara stirrade på honom. Först undrade han när hon skulle börja applådera honom. När hon förblev tyst förstod han dock att hans geni överväldigade henne liksom mången annan innan och att hon inte förmådde tala av rädsla för att förstöra detta gudabenådade ögonblick. Han lade därför tassen på hennes hand och såg djupt och medkännande in i hennes ögon:

– Jag förstår, sade han och suckade djupt.

[/leofor]

[story]

kapitel 2014-45

ett ostigt nät

Queseriets ostbar – ett afterwork-café där man kunde sitta på eftermiddagen framåt kvällen och ta ett glas vin medan man provade spännande och nyskapande osträtter.

I bardisken av glas låg ostar och tillbehör som marmelader och bröd fint ordnade. Alla ostbarerna skulle ha samma profil och en liknande inredning och meny, som hon själv tänkte komponera i samarbete med en riktig sommelier.

Hon skulle låta en inredningsarkitekt designa ostbarerna i enlighet med hennes önskemål. Till varje ostbar skulle hon hitta en duktig och karismatisk ostkännare, som skulle få sätta sin personliga prägel på sin ostbar genom bland annat en egen specialitet på menyn. Konceptet Queseriet skulle vara så starkt att det fanns utrymme för personlig touch utan att varumärkets identitet splittrades. Hon skulle behöva en ny websajt, men det var ju en smal sak. Om hon inte missminde sig så var hennes sondotter en fena på internet. Hon kunde säkert ordna något relativt billigt.

– Ja, absolut! Och varför anlita en inredningsarkitekt när moster Agda ju tycker det är så roligt att dekorera? Hon kan säkert sy ostkuddar också. Kuddar med hål i. Det skulle väl vara skoj. Leo fnyste och tittade upp från sina räkenskaper.

– Förlåt? Hade hon pratat högt?

– Du får förlåta Leo. Han är alltid kinkig när han ska ta sin spruta mot kaninsjukan. Mannen kom in med stor palm i famnen. Han satte ned plantan hos Leo och gav tyglejonet en blick. Han slog sig ned hos kvinnan. – Det ligger dock någonting i vad han säger. En websajt är inte samma sak som en websida, förstår du.

– Hur menar du?

– Jo, en websajt är en virtuell representation av ditt företag. Ta Queseriets nuvarande butik som exempel. Varför har du valt just den lokalen?

– Ja, det är ju för att jag ville att det skulle kännas som en butik som alltid har funnits där.

– Och om du tar in en ny ost så placerar du den antagligen på ett sådant sätt att den väcker kundernas nyfikenhet.

– Jag förstår vad du menar. Min websajt är Queseriet för de kunder som inte har besökt butiken.

Kvinnan började fundera runt websajten. Hon skulle behöva göra samma sak som med ostbaren. Varje ostbar skulle ha sin egen sida med personlig touch. Och hon kanske borde ha något slags medlemskap för stamkunder. Specialerbjudanden? Hon skulle också kunna presentera cateringservicen och ostprovning på websajten. Fast när hon hade sett vinprovning annonseras på webben så reducerades det till något slags desperat extraerbjudande även hos tjusigare etablissemangen. Och hur skulle hon få kunderna intresserade av det som hon tjänade på utan att det såg ut som en annons?

[/story]

[leofor]

Innehåll… Ordet för osökt tankarna till rymd, volym och stoff och då förstår du säkert att ordet helt enkelt är en synonym för universum. Vi är inne i det håll som är universum, eftersom man ännu inte vet vilket håll universum rör sig åt eller om det rör sig alls. Men man kan vara alldeles säker på att allting har en riktning. Vi har bara ännu inte lyckats klarlägga exakt allt vad är en rikting kan vara. Som innehåll har vi alltså en enorm betydelse och som lejon har jag alltså en enormare betydelse eftersom alla vet att lejon är djurens konung och människan är ju egentligen ett djur om också ett ganska korkat sådant. Det hela är mycket komplicerat, men…

[/leofor]

red anm eftersom tyglejonet vid det här tillfället gick iväg och vi inte orkade följa efter så är det här alltså allt som kvarstår av Leos resonemang kring innehåll… lyckligtvis)

[leofor]

anm Leo Bernard Citatet ovan har ofta felaktigt attribuerats till Goethe. Det är egentligen en mycket fri parafrasering av raderna ”Der Worte sind genug gewechselt, lasst mich auch endlich Taten sehn!” ur Goethes Faust. Parafraseringen tillhör den skotske bersbestigaren W. H. Murray varför citat ovan är på engelska. Goethe som vi alla vet var tysk. En mer korrekt översättning av originalet skulle lyda ”Ordet har utväxlats nog, låt så lejonet ryta!”

[/leofor]